Xzoriath Quotes

Själva låtmaterialet låter äntligen så som Xzoriath ska låta i vår vision, eller åtminstone mycket nära, vilket till stor del beror på att vi äntligen jobbar med full sättning. Det är mer kraft, sjuka harmonier och körer istället för solosång på den skivan. Låtarna är mer ”lättillgängliga”, men samtidigt mer omsorgsfullt komponerade. Det är svårt att balansera mellan dessa två faktorer, men vi tycker att vi denna gång lyckats ganska bra. Komplexiteten i musiken ska inte komma i framgrunden, utan obemärkt hjälpa till att skapa den önskade stämningen i harmonin. Även texterna har blivit bättre, grymmare och mer explicita. 

Ljudet, i synnerhet gitarr- och synthljudet. Vi skulle ha stått på oss och inte låtit skära så mycket i de viktiga frekvenserna när det gäller dessa instrument. Sen så måste jag erkänna att jag saknar lite de mystiska flumpartierna, intermezzona, som alltid följt Xzoriath, med konstiga skrik och läskiga ljud. Men de kanske hör mer till en fullängdare och inte till en demo på 5 låtar, där det ska vara full fart. 
Sen är det ju tempona också, som alltid tenderar att bli långsammare på skivan än på livespelningarna. När man nu lyssnar på Faces reversed, efter att ha spelat låtarna på gigs, så känns det lite snigelfart på vissa partier. Men jag tror inte att själva musiken egentligen förlorar så katastrofalt mycket på det. 

Jag och Gustav står oftast för de mer keyboard- och körpräglade riffen, gitarristen Geno för de mer tuffa och driviga riffen, men det händer att jag eller trummisen även gör det sistnämnda. Bryggor och dylikt skapar vi tillsammans i replokalen, oftast arren också, eftersom det man tänkt ut hemma många gånger låter helt annorlunda i replokalen när de riktiga instrumenten spelar dem. Var och en sköter sitt s a s, men de andra har naturligtvis vetorätt, hehe. Vi spelar också in allt jammande i replokalen i datorn, lyssnar igenom hemma och bestämmer vad av det som kan användas i låtarna. 

Det bara kom när jag försökte, förklarar Eve. Jag började för att vi inte hade någon sångare, jag hade aldrig sjungit något sådant förut. Jag blev så uttråkad av att bara jamma och inte göra något seriöst så jag testade, och det gick bra. Sen lärde jag mig ganska medvetet att bli bättre och få bättre ton.

-- Vi ville inte bo där längre och när det blev fritt så fick vi möjlighet att flytta därifrån. I praktiken var det inte ens nära någon frihet, det var ju likadant som innan. Förändringen började redan tidigare, när jag gick sista året på gymnasiet behövde vi till exempel inte längre ha skoluniform. Men det har tagit jättelång tid. Nu säger folk att det inte är någon skillnad på Estland och Sverige.

Det jobbigaste är inte den kreativa biten, det tycker jag är askul. Det jobbiga är att leda en grupp. Att få ordning på killarna i bandet, du anar inte hur jobbigt det kan vara ibland. De lyssnar dåligt. Det har hänt att jag har blivit arg och slängt saker omkring mig och sagt att jag aldrig ska gå dit igen. De vill ofta leka i stället för att jobba.